Nu idag ringde jag det svåraste samtalet jag har gjort hittils i mitt liv.
Jag fick världens gulligaste katt på 5veckor 2002 för hennes mamma ville inte ha henne eller avvisade henne
Kommer ihåg hur liten hon var och att hon fick plats i min hand utan några bekymmer.
Vi flyttade ut på landet och hon stom trivdes för att kunna springa ute varje dag och göra som man vill, även fast man fick åka till vetrinären titt som tätt för hon hade bråkat med andra katter. så efter 2år där så hittade vi våran egna lägenhet och flyttade och tyvärr så trivdes hon inte men vi valde att släppa ut henne här oxå men hon vägrade att gå ut hon sprang upp lika fort till oss.
Sen hände det en olycka hon ramlade ut 4 vångar på baksidan ut genom fönstret och bröt lårbenet på 3ställen.
vi hade kontakt med vetrinären under 7dagar och sen fick hon komma hem och då var det en lång rehabilitering framför sig, men under 3månader kunde bebis inte gå utan mest låg och sov åt och sov, så där började det stora problemet och det var att hon snabbt gick upp i vikt och vi har inte lyckats få ner henne på diet mat och försöka få henne att gå ut.
Nu kan hon inte tvätta sig själv på alla ställen och jag tycker så synd om henne att jag har bestämmt mig för att avliva henne den 27maj dagen efter min födelsedag. så nästan 7år fick vi tillsammans och hon har varit världens sötaste bästa katt man kan önska sig,

Jag känner mig så elak att ens ha bokat en avlivningstid för att avliva egentligen en helt frisk katt med övervikt
Jag känner mig så elak för att inte ha gjort det tidigare för hennes skull då hon skall egentligen kunna ta hand om sig själv vilket inte hon kan i alla lägen.
Tårarna bara rann när jag ringde samtalet och dem kommer nog inte sluta rinna förän allt är över.
Min älskade bebis våran maskot du är en underbar katt men nu är det dags att fara vidare.

//Puzzzzzzzzzzzzzzzz


Lite bilder ifrån hennes vikt uppgång