Justin var verkligen så duktig. kan inte annat att ge han beröm, min stora kille.
Vi var på plats kl 07:00 och vid kl 07:25 blev vi inkallade.
Där kom narkosen och frågade en massa frågor och sen så fick Justin sin fina dräckt och hoppade i sängen lite innan op läkaren kom för att se hur det var.
Sen fick jag själv sätta på mig kläder och mössa och jag bar Justin in i det stora kalla blåa rummet.
han säger ingenting och sitter helt stilla i min famn och får masken över sig, (dem säger om 10 andetag sover han) han var så duktig han försökte inte ens dra bort masken utan han bara satt i mitt knä och man passade på att prata med han och säga att allt är bra men sov gott gubben mamma är hos dig hela tiden. sen såg det ut som hans kropp började krampa och sen så sov han, kändes verkligen som han dog i min arm, jag la han på op-bordet och han var alldeles livlös min gubbe.
Väl utanför kom mina tårar kunde inte hålla dem borta det kändes så konstigt och helt mysko att han bara somnade så där.
Passade på att gå ut till Rickard som satt i väntrummet och prata med han efter 15min var jag hos Justin igen och då sov han gott.
så då fick man passa på att bara studera honom och verkligen se sin underbara son.
Efter 45min vaknade han som ingenting och säger leka. haha leka, är det de ända du kan komma med?
Och dem snälla sjuksköterskorna kom med Justins frukost och det var glass så jag hade en överlycklig son kan man säga.
Lek med leksaker innan vi for hem och nu väntar vi på besök.


En stolt mamma idag :)



och nu är han som han var i går en glad och sprallig kille i sina bästa dagar.


//Puzzzzzzzzzzzz